Sofie Nordquist

Jag hade länge spanat in en rektangulär låda på MIQ. Igår stressade jag till centrum för
att köpa den. Väl framme vid kassan möts jag av en sur tjej. Hon frågar om "det var bra 
så" och börjar sedan att slå in min låda. Då hennes humör inte gjorde mig ett dugg glad
så lät jag bli att säga att jag inte behövde ha den inslagen. Jag njöt av att se henne jobba
med presentpapper, tejp och trassliga snören. Hon behövde jobba. Hon skulle sluta för dagen
bara en kvart därefter.



Senare på kvällen bokstavligen slet jag av pappret. Inte pågrund av ivern utan för att tro att
jag gjorde tjejen i kassan lite besviken. Leffe packade ner tepåsar med äckliga smaker och
jag valde dess framtida plats i köket.



Spenderade mina sista kontanter på en tröja. Detta är ett väldigt intetsägande klädesplagg.
Med ett tryck utan budskap som ingen kommer höja ögonbrynen för så var den nästan inte 
värd 199 SEK. Håglösa tröjan.



En radioapparat var på sin plats i det eleganta köket. Mikrovågsugnen njuter av det allmänbildade
sällskapet från Clas Ohlson. Leffe sa till kassörskan i butiken att det var en radioapparat när den skulle
betalas. Det är viktigt att vara tydlig och att kunna kommunicera med varandra. 




Slut på recension /Sof