Sofie Nordquist

Den tredje dagen skulle Mina, min systerdotter, besiktas på BVC. Vi klev in i väntrummet och inte en enda avkomma eller förälder fanns där. Bara vi. Jag andades ut och stod inför ett svårt val. Skorna av eller skoskydd på? Jag valde att ta av mig skorna. Nu undrar säkert ingen varför jag valde som jag gjorde. Anledningen är att skoskydden har en tendes till att följa med ut ur lokalen och har du otur så halkar du med dem och slår höftkulan alldeles ur led.

Lokalen var såklart fylld av samma leksaker som de hade när jag och mina systrar själva var i behov av kontrollbesiktning av en trött barnläkare med otvättade händer. Men något fick min blick att frysa fast. På en totalt meningslös hylla hade någon (säkerligen en genus-barnmorska) placerat tre stycken små födande slidor som skulle gestalta ett fosters väg ut ur livmodern till världen. Jag blev upprörd över denna groteska konst och uttryckte min vrede genom att högt prata illa om de små födande träfittorna. Usch!