Ensam, ensammare, jag
Dagen har nu övergått till kväll och jag kom ganska nyligen hem från min praktik, som jag gör på ett äldreboende som ligger cirka en minuts gångväg från mitt hem. Nära och bra, tänker ni. Ja, jag tänker likadant. Nära.
Ingen undrar nog hur mina dagar ser ut. De är ensamma (om jag inte går till KomVux där jag utför min undersköterskeutbildning) och håglösa. Jag är bosatt i en liten etta på 32 kvm med sammanlagt fem fönsterrutor. Bra med ljus och en fullt fungerande spis (inkl. ugn). På spisen kokar jag varje dag en kopp vatten och blandar mig sedan en kopp snabbkaffe av den dyrare sorten. En skvätt mjölk också. Perfekt.
Jag styr sedan mot datorn, som förövrigt är det enda bra medlet jag har för kontakt med "the others". Väl framme slår jag mig ned på en svart klappstol från IKEA och tänder snabbt som ögat en cigarett. Det första blosset är alltid det äckligaste och det godaste blosset på samma gång. Jag drar in röken så djupt i min lungor att min svanskota känner av nikotinruset. Puuuuuuh! Ut blåser jag nu röken. All over the place. Likt en trashig mamma som hatar sitt liv och sina tre, jävligt fult, avlade schäfferhundar. Slurpar kaffe och kommunicerar med folk. Tider går och kaffet blir kallt, cigaretterna färre och jag skakar av nikotinet + koffeinet. Sitter kvar såhär resten av dagen. Ensam.
Idag kom jag också hem. Till ett, i mitt liv, berg av disk. Kolla bara!
Allt är i singular form. En sked. En kopp. En tesked. En assiett. En asiat. En korean. Le(n)dsamt bara.
Puss på Er!
Jag styr sedan mot datorn, som förövrigt är det enda bra medlet jag har för kontakt med "the others". Väl framme slår jag mig ned på en svart klappstol från IKEA och tänder snabbt som ögat en cigarett. Det första blosset är alltid det äckligaste och det godaste blosset på samma gång. Jag drar in röken så djupt i min lungor att min svanskota känner av nikotinruset. Puuuuuuh! Ut blåser jag nu röken. All over the place. Likt en trashig mamma som hatar sitt liv och sina tre, jävligt fult, avlade schäfferhundar. Slurpar kaffe och kommunicerar med folk. Tider går och kaffet blir kallt, cigaretterna färre och jag skakar av nikotinet + koffeinet. Sitter kvar såhär resten av dagen. Ensam.
Idag kom jag också hem. Till ett, i mitt liv, berg av disk. Kolla bara!
Allt är i singular form. En sked. En kopp. En tesked. En assiett. En asiat. En korean. Le(n)dsamt bara.
Puss på Er!
Kommentarer
Trackback
