Sofie Nordquist

Efter en helg i min hemort, Leksand, är jag nu totalslut som människa. Jag sitter i skrivande stund på tåget mellan Sala-Norrköping och känner hur avgiftningen från helgens spritmängder pågår för fulla muggar. Är jag klen eller bara mänsklig? Med tanke på de mängder alkohol som förtärdes i fredags, som förövrigt var den enda dagen jag orkade festa på, så är det inte alls konstigt att jag känner mig döende, även idag, Måndag. Det hölls ständigt i en ölflaska och tog den slut utbrast en osynlig panik i rummet. Hur fan i helvete kunde jag inte ha något att dricka? Detta åtgärdades snarast genom närmsta kyl eller bar. Jag hade bunkrat upp rejält till denna hemkomst. Två dagar i streck hade jag tänkt mig. Som en äkta party-girl. Två dygn med alkohol och cigaretter. Men tji fick jag.

Efter att ha druckit öl konstant i cirka 8 timmar började jag sakta sina bort. Tiden går fort när man har kul, sägs det. Men hade jag haft kul då? Jag kommer ju inte ihåg.

Ett minne jag har är att jag står hemma hos en karl och diskar alla hans kaffekoppar, sköljer av dem med hett vatten och ber om en handduk. Jag börjar sedan att torka av all disk och ställer sedan allting på sin plats i köksskåpet. Sedan börjar jag om igen. Fast denna gång är det tallrikar jag diskar. Och bestick. Dessa orkar jag ej torka av och ställa på sin plats, utan låter det stå kvar i diskstället. Vart tar jag vägen efter det här då?
Jo, jag finner mig sittandes på köksgolvet och skickar avklädda bilder till min bästa vän, som sitter tre meter bort, i andra ändan av köket. Varför? Varför diskade jag hans koppar? Om jag ej missminner mig helt, så var klockan runt 05:00 när dessa handlingar ägde rum. Då börjar Leksand att vakna och jag däckar mer och mer. Som ett fiasko rinner festar-orken ur sig. Likt Lätta-margarin i solsken. Jag blir erbjuden soffan och lägger mig snällt. Oblygt klär jag av mig som jag gör när jag är hemma och ska gå till sängs. Jag blir nedbäddad av mannen som äger soffan och får någon slags puss i pannan. Pappa, är det du?

Väl i soffan tar alkoholen över och gör mig totalt apatisk. Jag tappar världsuppfattningen och skriver såklart med någon i Facebook-chatten. Klockan är 05:33. Någon utför ett samlag i fjärran. Jag kan höra det, men vad ska jag göra? Jag bestämmer mig för att somna in. Kanske för alltid.

Jag vaknar fyra timmar senare och vill skjuta mig själv i huvudet. Vart fan är jag någonstans? Hjälp!