Leksandsblahadet

Torsdagar har alltid varit en stor dag i Leksand kommun. Varje torsdag, i närmare 60 år, har den lokala samhällsinformationen utkommit i form av ett annonsblad, Leksandsbladet. Det är ett litet häfte i A5-format där den som behagar kan annonsera angående viktiga händelser i byarna, förmedla ypperliga erbjudanden, köpa eller sälja ting, tacka för uppvaktningar osv. I svartvitt. En mötesplats för bygden där det finns något för alla. Eller fanns. Leksandsbladet har, enligt mig, raserat de senaste åren. Totalt.

Förr såg man fram emot torsdagen i min familj. Det var en dag fylld av glädje och förväntan för alla parter. Postbilen kom åkandes uppför backarna runt tvåtiden och vi barn tävlade till brevlådan för att se vem som fick äran att frakta hem det rykande färska Leksandsbladet till gården. Jag vann oftast. Fem individer stod så småningom samlade runt köksbordet för att tillsammans ta del av den veckas stora utbud av annonser och andra förmedlingar. Ivriga fingrar bläddrade och det slutade ibland i osämja oss familjemedlemmar emellan. Oförsiktighet från oss barn resulterade i en trasig sida. Pappas ögon svartnade och alla blev tysta. Mamma lämnade rummet backandes.

”MEN LUNGEN NÔD ER FÖR I HELVETE UNGJÄVLAR! JÄ FÖRSÖK JU LÄSA! HÔLL NI INT REDA PÅ FINGRAN SÅ SKJUSS JÄ ER TÄ TÖBBÖL Å DAN FÅR NI SITTA TILL NÅN KOM Å VILL HA ER! ELLER VILL NI KANSKE BO I GAGNEF?? LUGNA MÄH SÄGER JA!!!”

Min yngsta syster började gråta och bad på sina sköra barnknän om att få slippa Gagnefs kommun. Pappa totalignorerade hennes ångest och lade istället all fokus på att tejpa ihop den trasiga sidan. Leksandsbladet var heligt och ett säkert kort till gemenskap i vår familj. Det är numera dåtid. Minnen och anekdoter. Barndom. Vad fan hände egentligen?

Under två år bodde och studerade jag i Norrköping. Där nere glömde jag helt bort att Leksandsbladet ens existerade, men när jag under lov och andra ledigheter hälsade på här hemma i Leksand såg jag det allt oftare ligga där i pappersinsamlingskassen i köket, tämligen orört. Det hade blivit tunnare och de hade även börjat med annonser i färg. Pappa tog detta hårt och gick sakterliga in i en djup depression och fick SSRI-preparat utskrivet av en hyrläkare från Polen. Han kände hopplöshet inför framtiden och beskrev det ”nya” Leksandsbladet som odugligt att elda med. Torsdagarna var numera ångestfyllda och mamma tillbringade allt mer tid till att torka golven torra från pappas tårar. Vi andra i familjen fann oss relativt snabbt vid det ”nya” Leksandsbladet och stöttade pappa i den mån det gick.

När jag nu i somras flyttade tillbaka hit till Leksand på heltid tog jag mig tid att läsa igenom Leksandsbladet varje vecka. Jag blev mer och mer upprörd för varje nummer jag läste. Det liknade inte längre det annonsblad som jag och min familj en gång i tiden njöt till fullo av runt köksbordet, utan mer ett misslyckat livscoachblad. Dels i svartvitt, dels i färg. Och för att inte tala om den ”krönika” som numera pryder mellan en, till två, sidor i varje nummer. Och de taffligt skrivna intervjuerna med kändisar som, av olika anledningar, besökt Leksand denna sommar.

”Krönikorna” har satt sig på näthinnan. Inte för att de är välskrivna eller informativa, utan snarare tvärtom. Jag ska också klargöra för Er läsare att jag absolut inte har någon som helst utbildning i skrivning eller dylikt, men jag är väldigt mån om att det jag skriver skall vara behagligt för ögat samt lätt att läsa. Sedan är det självklart en smaksak vad man tycker om innehållet. Jag skulle gärna vilja tycka till om innehållet i Leksandsbladets ”krönikor”, men tyvärr kan jag ej göra det då jag knappt förstår vad som står i dem. De är, återigen enligt mig, diffust skrivna och texterna är svårlästa p.g.a bristande styckindelning och alldeles för många felplacerade komma -och utropstecken. Även de plötsligt inkastade versalerna i början av vissa ord som skribenten, troligtvis, vill framhäva som extra starka i texten, och i Livet, stör läsningen och budskapet i texten.

Ni som får ta del av Leksandsbladet i veckorna vet vad jag pratar om. Leksandsbladet har blivit alldeles för Carpe diem-inriktat och Härligt. En eskalerande hybris. Det är synd. Jag och många andra saknar enkelheten och mönstret i det gamla, hederliga Leksandsbladet. R.I.P och tack för den tiden då man slapp knapra Concerta 54mg för att förstå vissa delar av innehållet.


 


Jag har ovan markerat de saker i texten som jag reagerar mest på. Vem upprepar "haha" i en intervju? Eller gör man så? När jag läser intervjuerna blir det ofta att det "skriker" i mitt huvud. Hysteri uppstår på grund av alla utrops -och frågetecken. ADHD-intervjuer som är i stort behov av Concerta 54mg. Dubbel dos.


Vänlig hälsning
Sofie Nordquist, Inte skribent

Kommentarer
Postat av: C Jansson

XD Alltså,jag fick frågan när jag var 17 om att skriva krönikor i Finspångs tidning, Folkbladet. Men jag var för kyckling och pallade inte prestationsångesten. Fy fan, där hade man kunnat bygga sig ett namn. Du är (också) svinbra på att skriva. Skicka in en variant på texten till det jävla bladet eller till den gängse tidningen ni har därborta. Spä på med lite fler intressanta klagomål varje vecka,sen har du nog ett roligt jobb framöver :)

Svar: Hahahaha ingen risk att de vill ha mig där. Den lokalen innehåller enbart Odd molly-damer som gärna bär sjalar och slipar på sina vita inredningsdetaljer.
Sofie

2013-08-19 @ 08:46:58
URL: http://ringerdigsenare.blogspot.com
Postat av: Linnea

Hhahahahahahahhahahahahahahahhahaahhaha! Eller jag kanske ska säga "haha!"

Vansbrobladet kan också skådas, det är ALLTID någon som annonserar om att sälja mört. ALLTID.

I övrigt tycker jag också du borde skicka in en text. Dom kommer avguda dig om det där är det närmaste bra journalistik de kommer annars.

Svar: Alltså, du bör läsa skiten.Mört? Det är som att annonsera om brännbara sopor.
Jag tror som sagt inte att de vill ha mig på Leksandsbladet och det är ju denna krönikör som bestämmer verkar det som. Inte efter denna lilla sågning hahaahah
Sofie

2013-08-19 @ 13:02:30
URL: http://www.spelinnea.wordpress.com
Postat av: Lucky Strike

Vad är det som är så hemskt att bo i gagnefs kommun?

Högre kommunalskatt?

Svar: Det kan nog vara de spöklika byarna och människorna. Deras tomma blickar skär i mig. Den unkna och instängda doften som finns i bygden. Skatten spelar ingen roll, jag skulle gärna betala för att rusta upp kommunen. Men lönlöst
Sofie

2013-08-19 @ 19:11:51
Postat av: Lucky Strike

Det du beskrev lät som något hämtat från gamla Sovjet eran. *rys*

2013-08-20 @ 14:21:08
Postat av: carro hedlund

HAHAH!!! Vad underbart att du tar upp det, jag hoppr alltid över krönikan för att den är så jobbig. Den går ju inte att läsa! Carpe-diem hit och dit. Kränikan heter ju nu också "Härliga", som även står på hon som skriver dens brevlåda. I början när krönikan var ny, så skrev hon även en sminely "=)" efter VARJE fråga i intervjuerna. Vem skriver så???? Tur att hon slutade med dem, hoppas innerligt att det var någon som sa åt henne.

Svar: Hej Carro!Det glädjer mig att jag inte är ensam om att ogilla hennes sätt att skriva på. "Smajlisarna" hoppas jag verkligen att hon ALDRIG någonsin tar in i Leksandsbladet igen. Vart går gränsen? Självklart ska man göra sitt egna och köra sitt race, men det ska vara bra framfört och väcks intresse. Dessa "krönikor" är endast vedervärdiga att ta sig igenom. Ohärliga. Bättring tack! Eller så får de gärna anställa mig som skribent. Jag är Döhärlig. Och heter Sofie.
Kram och puss Carro!
Sofie

2013-08-29 @ 12:02:37
Postat av: carolina

dens.. jaja skitsamma, du fattar vad jag menar.

2013-08-29 @ 12:10:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0