Sofie Nordquist

Jag har i flera dagar legat i en säng som liknar en pundarkvart, men idag fick jag ett bryt och städade ur skräpet. Sprutorna sorterades i sina rätta kärl, kokainsmulorna sögs upp av dammsugaren och matresterna komposterade jag. Jag bäddade rent och slätade till tygets yta. Även själva sängen flyttade jag i 90 graders vinkel. Nu inbillar jag mig att jag mår bättre i psyket i alla fall. Låtsas. Nu börjar jag om från början igen. Från sterilt till giftigt på en vecka ungefär. 

Ni vet när en oro moler i hela thorax-området och spyan ligger och lurar i strupen? Eller när hjärtat slår så hårt att man kan se thorax röra sig om man fäller ned blicken? Exakt så trevligt har jag det för tillfället. Varför vet jag ej.

Jag vill inte bli för Carpe diem-djup här på min blogg. Det är otrevligt och blir totalt ointressant efter endast tre stycken havsdjupa inlägg om livets negativa dippar. Allt för många som bloggar vill gärna dela med sig lite för mycket av sina privatliv. Och underliv.

En dag klickade jag runt på olika bloggar och skummade igenom vad de hade ätit för rolig maträtt dagen till ära och dagens outfit. Plötsligt såg jag ordet slida uppenbara sig. Jag frös till och släppte precis allt. Det kan inte vara sant, tänkte jag.
Jo, det var sant. Tjejen som hade bloggen, som inte var så stor som tur var, beskrev i ett inlägg att hennes slida hade rikliga flytningar som luktade "rutten fisk". Nu sökte hon kanske hjälp eller uppmärksamhet. Hon ville uppenbarligen att någon skulle hjälpa henne med hennes slida. Kanske hade hon en inre önskan om att någon indiekille kunde skriva en låt som skulle göra fittan fri från odören och fittsafterna. Och hur det gick med fiskfittan får vi nog aldrig veta.

Nu var det berättat och jag ska återigen försöka att somna. Det är svårt med tendens till hjärtinfarkt och krampanfall. Livet är inte en dans på rosor och bättre kan man må. Jag önskar Er en behaglig natt. God natt!

PS. Gud, låt mig drömma något roligt och trevligt i natt. Tack på förhand!

Det här med mat är överdrivet till den överdrivnaste gränsen. Den ska lagas, gärna en hel dag och gärna en trerätters. Helst av allt ska man också bjuda över vänner och/eller familj på den avancerade middagen, som alla undermedvetet leker att de är med i "Halv åtta hos mig". Helge Skoog's tråkiga skämt ekar i deras psykotiska och kändiskåta hjässor och filmkameror, som bara de själva ser, avbildar deras måltid runt ett IKEA-dukat köksbord.

Ett känt låtsaskocks-drag är att använda mängder av väldigt konstiga primörer och omanipulerat kött från en gård nära Dig. Färska kryddor får gärna stå snyggt i köksfönstret, alternativt på diskbänken. Det ska se ut som att det är helt naturligt att ha kryddor i små krukor lite överallt. Alla har det. Grönsaker är inredning. Den lättlagade pastan och Falukorven städade vi bort 2008.

Jag ska vara ärlig och säga att jag avskyr matlagning och har gjort det enda sedan hemkunskapen i Ullvi skola. Varför ska jag laga konstig mat med ingredienser som jag ej tycker smakar väl? Alla pratar om den odödliga gullöken. Den som sätter smak på allt OCH, enligt mig, är det absolut äckligaste man kan stoppa i en maträtt. Vad fan, den förstör precis allt och dess konsistens framkallar kräkreflexer i mitt svalg. Den krasar när den krossas mellan tänderna. Usch!!

Sluta upp med att tillbringa all Er vakna tid framför spisen och gör lika smarriga äggknäckemackor med Kalles kaviar som jag gör varje kväll. Jag gör ingen middag då jag lever ensam och inte behöver äta för att vara social med någon. Visst, skörbjugg står högst upp på min sjukdomslista just nu, men min fallrisk är inte hög ännu så jag kommer att fortsätta med min ensidiga kost tills jag stupar eller tills någon lagar maten åt mig. Utan lök. Ni får mer tid till annat om ni väljer att äta samma mat varje dag. Se på mig! Jag har jättemycket tid över som jag gärna tillbringar framför datorn eller tv:n.


Min kompis har en unge som är dönöjd med att bara gnessa lite med sina små mjölktänder mot äppleskalet och svälja det han förmår av fruktens kött. Han var nöjd såhär och placerade sedan den stora skrutten lite till höger på tv-rumsbordet. Lycklig kille.


Bon apetit /Sofie