Sofies enkla laxbox

Jag brukar variera mellan fem olika maträtter i min liv. Makaroner och köttbullar, blodpudding, pannkakor, kycklingsoppa och lax i ugn med citronsås och egengjort potatismos. Vill gärna dela med mig av laxrätten. Med omnejd.


Sofies jävligt simpla laxbox 
1 port. + tre matlådor

Du behöver:
- Saker att tillaga maten i/med
- 4 laxfiléer från närmsta frysdisk
- Ganska många potatisar
- En förpackning med citronsås
- En ugn
- En potatisskalare


Gör såhär:



1.
Haffa en sax och befria laxbitarna från det vakum de befinner sig i. (Låt gärna laxbitarna och saxen få chansen att konversera med varandra en liten stund innan tillagningen.) Släng ner dem i en ugnssäker form eller något annat som inte går sönder i 175 C, gå sedan till kylskåpet och hämta citronsåsen. Skölj även av saxen från eventuell fisksaft.




2.
Glöm inte att stänga kylskåpet efter exporten av citronsåsen.




3.
Klipp upp ett hål någonstans på förpackningen, vänd den upp och ner och pressa sedan ut så mycket av såsen som det går över laxbitarna. Gör det så snabbt som det bara går. Det finns ingen tid att överdriva på matlagning. Gå gärna och kolla Facebook efter denna utförda syssla. Kasta skräpet i diskhon. Placera sedan ugnsformen med matavfallet i ugnen och låt skiten stå där i 20 minuter. Glöm bort att krydda med svartpeppar. Kom på det när du sitter och äter.





4.
Skala ganska många potatisar och lägg dem i ett kokkärl från Clas Ohlson. Beröm saxen för ett väl utfört jobb denna dag. Fyll kokkärlet med kranvatten och ställ det på valfri spisplatta. Låt koka i 20 minuter eller tills Du anser dem vara klara. Häll sedan av vattnet, vispa sönder allt och häll i kall mjölk (orkar fan inte stå och värma den) och skvätt i lite ICA's flytande mat -och bakmargarin. Glöm bort att salta. Kom på det när du sitter och äter. 

Paketera sedan resterna i matlådor och ta med dem till praktiken/arbetet under veckan. Tyck inte att det smakar speciellt gott. 

Tack för mig!
Sofie Nordquist

Halv åtta hos mig och mitt kön

På varje kanal är det minst ett matlagningsprogram om dagen. Folk tävlar mot varandra i det tråkigaste som finns i hela jävla världen. Matlagning. De kastar omkring ingredienser mellan olika kärl och vispar slappt med sin ovana matlagningshand. Det ska se proffsigt ut för då blir man accepterad som individ. Kryddor till förbannelse skall även det tillsättas. Allra helst på känn. Drar du fram en måttsats så slaknar samhällskuken direkt. Som ett jävla blodtrycksfall.

Sex är, precis som mat, en livsviktig grund här i livet. Och kul. Varför görs det inga sexprogram som sänds på bästa sändningstid? Exempelvis skulle man kunna byta ut maten mot sex i PK-programet "Halv åtta hos mig". 

De fyra deltagarna ska gästa varandras hem för att bli bjudna på den aktuelles könsorgan. Allt ter sig normalt och vetskapen om att de snart skall interagera i en härlig och våt orgie på vardagsrumsgolvet verkar inte övertagande.
Alla hälsar på varandra och kvällens värd visar dem runt i bohaget. Helge Skoog drar sina avtändande lines medan deltagarna fnissande går igenom en låda med sexleksaker. Kvällens värd lämnar de övriga deltagarna själva med lådan och beger sig ut i köket för att förbereda könsorganet inför kvällens bjudning.

Ikväll är det en manlig värd. Han börjar med att, på ett beskedligt sätt, dra tillbaka förhuden för att tvätta rent från eventuella sekretrester. Nu är det skinande rent och ollonet glänser sådär härligt. Ett litet lager med vattenutspädd  kristyr läggs längs ollonets nedre kant och förhuden dras fram på plats igen. Scrotum (pungen) tvättas av med mild tvål och ljummet vatten och torkas torr med en frottéhandduk i 100% ekologisk bomull. Sådär ja, nu är det klart.

Ute i vardagsrummet har de gästande deltagarna avlägsnat sina kläder från kroppen och lagt sig raklånga på golvet i väntan på värden. Här kommer han! Med kuken på en bricka minsann. Värden presenterar sitt kön och berättar om den dagliga omvårdnaden. Gästerna ser nöjda ut och nickar lite lätt ibland. Smaklig måltid, säger värden och avlägsnar brickan och släpper lös besten. 

De närmsta minuterna bjuds det på en hel del penetrering i alla hål som är öppna för förslag. Sädesvätskor hamnar på golvet och i munnar. "Mmmmm...Gud va gåkk de aaah" säger en av deltagarna. Det knullas friskt.

Efter den sexuella sammankomsten delas en varsin snuskis (en liten handduk att torka sig ren från sädesvätskor med) ut till varje deltagare. Nu är det äntligen dags för röstningen! Må bäste kön vinna,

Den som vinner får en spahelg tillägnad könet och en kompis till dennes kön. Vad tror Ni om denna idé?

Blött hångel
Sofie Nordquist

OBS! Endast väl valda bilder OBS!









Syster Sull

Jag har tre småsystrar men det är enbart en av dem som alltid ligger i fokus, oavsett vad det gäller. Hon heter  Linda Josefin Nordquist. Några av Er känner säkert till henne och jag tror att vi snabbt kan enas om tre ord som beskriver henne väldigt bra.

- Hispig
- Fashion
- Stammis på GC (ett lokalt fik i Leksand)

Josefin kan, på en sekund, gå från att vara glad och medgörlig till att bli rasande, för att några sekunder senare bli glad igen. Och sådär håller det på. Dag ut och dag in. År efter år. 

När jag är hemma i Rönnäs och hälsar på har min familj ofta gemensamma kvällsfikastunder, antingen runt köksbordet eller i vardagsrummet framför televisionsapparaten. Josefin är ofta väldigt engagerad i dessa sammankomster och styr upp med mjölkförpackningar, kex och sen den där förbannade jävla brieosten. (Om vi nu har haft råd å köpa tökken dan dyr ostbit.)

Hon dukar fram, men bara det hon själv vill äta. Resten får vi försöka komma ihåg att ta med oss till bordet. Vi börjar fika och Josefin börjar plocka. Som om det vore ett julbord. Kex efter kex förtärs. Med öppen mun. Vi andra i familjen försöker konversera med varandra men ger upp efter en stund då vi inte hör vad fan vi själva säger. Josefin spiller ut kaffekoppen p.g.a bristande uppmärksamhet och hastiga rörelser med hennes okontrollerade lemmar. Mamma suckar och biter ihop. Josefin skrattar till sådär högt och nervöst som bara hon kan och hämtar lite papper. Kletar ut kaffet ännu mer. Skrattar ännu högre och ännu mer nervöst.

Skärp dig nu Josse, säger mamma.

Josefin psykar ur och skriker saker om att alla hatar henne eller att hon inte får någon mat här hemma. Jag och min minsta lillasyster, Wilma, skrattar av förtjusning. Det här är grädden på moset. Äntligen!
Pappa skakar på huvudet sådär som bara han kan. Men plötsligt är allt det negativa över och Josefin skrattar igen. 

Ja Ni...... Herregud säger jag. Det är lite som att umgås med alkoholdementa gubbar. Men hon är skön.
Jag älskar dig Josefin. Även om jag vill strypa dig långsamt ibland.



Josefin är extremt sullig och lägger saker lite överallt. Här har hon på något vis lyckats hänga tepåsen på bordskanten i tv-rummet. Hon förstår inte att det här anses vara ett väldigt abnormt sätt att placera sin tepåse på. Det droppar ner te på mattan oh golvet, men det förstår inte hon. Josefin. Herregud, återigen.


Hej då!

Kära Sofie!

Hemma hos min mormor i Östersund är väggarna täckta med fotografier av alla hennes barn, barnbarn samt barnbarns barn. Hon har legat i min mormor. På alla sätt.

Varje gång jag är där på besök kollar jag igenom vartenda kort. Vilket jävla liv hon har haft, tänker jag. Ungjävlar överallt och fester hit och dit. Kul egentligen. En egen familj med folk som man älskar och som, förhoppningsvis, älskar en tillbaka. Ömsesidig kärlek. Sedan är det fika. Igen.

Jag undrar när man själv måste sitta där på födelsedagar och julaftnar och ta emot paket efter paket innehållande tråkiga kort på sina släktingars barn. Man ska tacka och se lite förvånad ut. Ungen ser likadan ut som på förra årets skolkort. Lite fulare bara. Men tack i alla fall.

Sen börjar spikandet och upphängandet av alla förbannade tavlor som någon ändå har ner på fyllan när nästa festivitas äger rum.





Jag har valt att rama in min gamla körkortsbild i en ram som jag en gång i mitt liv snodde från någons förråd då jag bodde på Skepparegatan. Det här är min familj. Jag älskar mig själv. Jag pussar alltid mig själv god natt innan jag släcker oljelampan om kvällarna. Ibland händer det att jag tänder ett stearinljus och ställer bredvid fotografiet. Då ser det ut som att jag har avlidit och är saknad. 


Söndagsångest och mysstund!
Sofie

Mission Accomplished: Byte av toarulle

Jag kan med säkerhet påstå, utan någon statistik, att 10 av 10 har varit med om följande händelse. Du sitter på vattenklocetten och tömmer dig på slaggprodukter. När du är färdig för du vant handen mot toarullen, men det är något som inte stämmer. Du känner att irritationen växer inom dig. Du blir till och med en anings förbannad. Varför?

Toarullen är slut. Enbart grunden av den är synlig. Kartonghelvete, tänker du och trycker undan ditt hat. Förhoppningsvis finns en ny, färsk toarulle inom räckhåll och du blir glad igen. Nu är allt som det ska vara och denna hemska stund kommer inte uppenbara sig än på några toalettbesök. (Om man nu inte snålar och köper Eldorados toalettpapper. Det tar slut alldeles för fort.) 

Du river av önskad mängd toalettpapper och använder det till att rengöra ditt underrede efter tarm -och/eller blåstömningen. Sådär ja, klart. Det är nu som vi ALLA (förutom Henry Enevåg, Leksand) gör fel. Du ställer ner toarullen på lämplig plats, spolar och lämnar badrummet. Toarullen står kvar på exempelvis golvet och kommer så göra tills den är helt slut. Sen återkommer samma problem. Toarullshållaren tappar sin roll i samhället.

Varför ser man inte till att byta ut den tomma och värdelösa jävla kartongbiten mot den nya toarullen? Är det av ren lathet? Eller bristande engangemang? Är detta en svensk förteelse eller finns denna problematik även i andra världsdelar? 

Sen finns det ju de som inte har råd med varken toalettpapper eller toarullshållare fastborrad i kaklet. Men de behöver inte tänka på detta. De har det bra de. Era jävlar.



Se vilken misär! Jag vet nu att Hendry Egenvåg kokar inombords. Denna syn är
bland det värsta han vet. 


Naffs i underläppen och gravt sex mot väggen
Sofie Nordquist

Konversera mera

I mitt senaste inlägg, där jag tyckte till om nätdejting, lovade jag några exempel på konversationer som kan uppstå i chatten. Jag printscreenar dem allihopa när jag anser att de behövs dokumenteras och sparas i min Dropbox. Ibland skickar jag dem vidare till en god vän, ibland har jag dem för mig själv. 

Det jag förundras mest över är alla jävla frågor som folk ställer. Man kan verkligen inte förutspå någonting, vilket i sig är lite charmigt. Den vanligaste frågan som jag har fått är "Vad gör gör du på fritiden?". Jag vet aldrig vad jag ska svara på det då jag aldrig gör någonting.

Jag: Väntar.
Han: Väntar? På vad?
Jag: Ja, på att livet ska ta slut.

Sen dör liksom konversationen ganska plötsligt. Trist.

Här nedan har jag valt att publicera tre av mina favoriter:
 








Sådär ja, nu har Ni så Ni tiger. Jag går väl och lägger mig igen då jag inte har något eller ngåon att dela min tomma tid med här hemma. Värmer vetekudden i ugnen på 175 C. Jag tittar på. Processen tar ungefär 20 minuter från att ugnen har nått rätt temperatur. Sedan plockar jag ut den varma vetekudden och bringar den till min säng. Där lägger vi oss och lämnar dagen. Den värmer mina fötter och jag säger god natt.

Inget svar. 

Fy fan vad jag är trött på tystnaden. Fuck you och god natt alla friska människor.
Sofie


Nät + dej + ting = besvikelse

Jag har nu testat på det. Nätdejting. Anledningen var att jag ville pröva och se om det var något för mig, samt om det fanns lika vettiga människor som mig själv runt om i Sverige. Svaret på båda frågeställningarna är helt klart ett NEJ.

Aldrig har jag någonsin tidigare fått så många skambud av män runt om i landet som erbjudit sig allt från att bjuda mig på en flaska rödvin (jag HATAR rödvin, det smakar kartong) till att få stoppa deras kuk i min sexiga, orala öppning. Jag tackar nej till allt. Allt som erbjuds vill jag inte ha. Det kan tyckas otacksamt, men jag vill inte ha något mer än en person som kan stava och föra en normal konversation utan att behöva blanda in frågor angående mitt tycke för fallossymboler och hurvida jag vill föra in dem i munnen eller ej.

Det första jag kollar på när jag "nätdejtar" (Jag vill egentligen inte kalla det för dejtande då jag inte söker någon att dela mitt liv med) är den motsvarande partens profilbild. Om bilden visar ett fult jävla fuckface så avböjer jag och scrollar vidare. Ibland har jag kommit på mig själv med att sitta och scrolla en halv lunchrast. Vart fan är världen på väg? Vart tog alla snygga hunkar vägen? De med en laid back klädsel och lagomt med skäggväxt. (Om Ni läser detta så hör gärna av Er till mig via min g-mail.)

Majoriteten av de som hör av sig till mig är killar i åldern 29-33. De klär sig gärna i linnen, de bleka och spinkiga armarna är smyckade med sjukt dåligt gjorda tatueringar (som gärna kan föreställa ett lejon eller några tribaler), hakan är lite finnig och de har sparat ut lite getskägg eller rakat till en liten, liten "fittborste" under underläppen och de har minst en bild på sin taniga mage där de på ett febrilt sätt vill framhäva sina obefintliga magrutor. Bleka med noll kroppshållning. 

Är detta vad jag förtjänar? Är detta vad jag bör nappa på? I så fall går jag med i FI. Föralltid.

Mer om detta ämne i senare blogginlägg. Då kanske Ni kan få några smakprov på hur några vanliga konversationer från dejtingappen Badoo kan se ut.


Denna pin har jag gjort själv. Den är fin och visar vart jag står i denna fråga. De är sällsynta dessa pins.

Tack på runkhand!
Sofie Nordkvist

RSS 2.0