Sofie Nordquist

Jag är så förbannat uttråkad idag. Så jävla uttråkad att jag på eget bevåg har bakat en sockerkaka enligt grundreceptet ur ”Rutiga kokboken”. Den fick jag förövrigt i present av min mormor vid någon av mina senare bemärkelsedagar. Jag har använt den flitigt, men endast på grund av två maträtter. Pannkakor (s.74) och den sexigt goda kycklingrätten från sjuttiotalet, Flygande Jacob (s.414).

I skrivande stund sitter jag på köksgolvet framför ugnen och väntar troget på att bakverket skall bli färdiggräddat. Om några minuter tar jag med en viss försiktighet, samt en darrig hand, ut den i friska luften. Sedan stjälper jag upp den och låter den svalna i bakformen på ett galler. Det blir då en ostressad sockerkaka med en mild smak av harmoni och vanilj.

Fredagar är ångestfyllda för mig. Det beror till stor del på att jag bor ensam på 32 kvm. Min ensamhet tål att upprepas då det har blivit någon slags terapi för mig. Efter skolans slut begav jag mig ner mot stadens centrum till fots för att intaga lunch. Mc Donalds blir bra, tänkte jag och placerade mig såklart i den segaste kön. En mamma skrek att jag skulle flytta på mig då hon ville fram med barnvagnen. Jag låtsades inte höra henne och väntade på att hon skulle knacka mig på axeln och be mig, öga mot öga, om en eventuell förflyttning av min kropp med tillhörande identitet. Hon gjorde det och jag bad om ursäkt för ingenting.

En ”Lilla menyn” (cheeseburgare, mellanstrips och en mellanläsk) för 39 SEK. Som vanligt blev det en Coca Cola light. Jag förstår inte varför jag plötsligt börjat dricka kolsyrad aspartam efter år av hat gentemot light-produkter. Kanske är det en undermedveten dödslängtan som leder till denna lagom moderna handling. Denna gång var den dock inte ett dugg välsmakande utan påminde enbart om en starkare grogg. En grogg gjord på hembränt och cola. Året var 2004. Måltiden i sin helhet smakade inget speciellt.

Under tiden som jag, på ett strategiskt sätt, åt upp strips efter strips passade jag på att radera ALLA bilder som fanns att tillgå i min mobiltelefon. Varför? Jag vet faktiskt inte. Kanske gör mer ledigt utrymme i megabyte-form mig till en lyckligare människa, kanske inte. Det får framtiden bevisa.

Efter den sorgliga lunchen och raderingen av mitt liv i bildform, begav jag mig hemåt. Hem till betongen, YAO! Jag hämtade ut skor via ett postombud i närheten och beställde en kaffe med mjölk och en donut. På ett annat Mc Donalds. I Hageby. Väl hemma dukade jag fram kaffen och ringen av deg på bordet. Medan jag plockade ur ta-med-kassen och placerade det medköpta på bordet ställde jag frågor till mig själv.

”Var det du som hade beställt?...........Okej............En liten kaffe med mjölk och en donut? Var det bra så? Något mer? Smaklig måltid och trevlig helg......................Ja, tack!”

Jag lade märke till att halva kaffekoppen hade runnit ut i papperskassen på grund av min bristande uppmärksamhet vid exporteringen av den från snabbmatskedjan. Fan. Pengar hade gått förlorade och jag var arg på mig själv. Som straff skulle jag bli tvungen att vänta med att få ta en tugga av munken. Skäms på dig slyna, sa jag argt och daskade mig själv på mina korvfingrar. Efter tio minuters psykiskt och fysiskt självplågeri var det dags att smaka på munken. Jag greppade munken i min lilla näve och förde den mot en halvöppen mun. Läpparna omslöt den, precis så som en van kuksugare gör med sina läppar runt en saftig kuk vid en sedvanlig avsugning. Mmmmmmmm.....! Det knullade i min mun. Jag bjöd in kaffet och en trekant uppstod inuti min orala öppning. Vi rullade runt i fantasins sköna säng. Penetrerade varandra med det vi hade att tillgå. Klimax. Tack!

Detta inlägg har spårat ur för längesedan men jag orkar i ärlighetens namn inte anstränga mig särskilt mycket idag Jag är för uttråkad. En sällsynt huvudvärk har legat och grott bakom mina ögon hela dagen men vill inte riktigt komma ut. Fega jävla homosexuella huvudvärk. Pussy. Kom ann! Ta mig med storm så ska jag döda dig med en, högst två, iPren 400mg. Vi ses i läkemedelsskåpet, din fitta.

Två hårdkokta ägg och kaviar
Sofie Nordquist