Hörselskadad
Idag har jag jobbat och har under de åtta timmarna lyckats höra fel på två självklara frågor från ett par kunder.
Fråga nummer ett:
Vecka 31-32 har alla VI-medlemmar kuponger på en gratis nektarinkorg på ett kilo, om de handlar för minst hundra kronor. Nektarinkorgarna på ett kilo tog under dagen slut och vi erbjöd då kunderna att själva plocka ett kilo nektariner i lösvikt till samma kupong. Alla förstod erbjudandet och blev nöjda. Men inte denna kund. Den hispiga damen kom fram till mig och ställde sin fråga, som jag hörde helt fel på.
Hispiga damen: -Har ni inga tidningar kvar alls?
Jag: -Nej tyvärr! De har tagit slut, men du får gärna plocka ett kilo själv. Det kommer mer imorgon.
Hispiga damen: -Har ni tidningar på lösvikt?
Jag trodde hon var upprörd över att nektarinkorgarna var slut. Men icke. Hon ville bara ha en Expressen med tillhörande bilaga.
Fråga nummer två:
Min favoritkund anländer fram till kassan och framför lika snällt som alltid sin fundering. Men han blir inte smartare av mitt svar denna gång. En snarlik irritation framträder nästan då jag återigen hör jävligt fel på en fråga.
Farbrorn: -Finns det någon mer ute på lagret att fråga?
Jag: -Va?!!?! Men det ska finnas i hyllan. Om du går rakt upp här så finns det fyra
korgar fulla med nudlar i olika smaker. Inte är de slut heller. (Jag ler stolt eftersom
jag tror att jag har hjälpt farbrorn.)
Farbror: - ?
Jag trodde seriöst att nudlarna var slut. Vi har aldrig nudlar på lagret. Min chef kan befinna sig på lagret däremot. Och det var tydligen min chef farbrorn ville åt. Inte nudlarna. Nudelbristspaniken var inte långt bort vill jag lova.
Dåligt skrivet. Det var roligare då. /Sof
Jag trodde hon var upprörd över att nektarinkorgarna var slut. Men icke. Hon ville bara ha en Expressen med tillhörande bilaga.
Fråga nummer två:
Min favoritkund anländer fram till kassan och framför lika snällt som alltid sin fundering. Men han blir inte smartare av mitt svar denna gång. En snarlik irritation framträder nästan då jag återigen hör jävligt fel på en fråga.
Farbrorn: -Finns det någon mer ute på lagret att fråga?
Jag: -Va?!!?! Men det ska finnas i hyllan. Om du går rakt upp här så finns det fyra
korgar fulla med nudlar i olika smaker. Inte är de slut heller. (Jag ler stolt eftersom
jag tror att jag har hjälpt farbrorn.)
Farbror: - ?
Jag trodde seriöst att nudlarna var slut. Vi har aldrig nudlar på lagret. Min chef kan befinna sig på lagret däremot. Och det var tydligen min chef farbrorn ville åt. Inte nudlarna. Nudelbristspaniken var inte långt bort vill jag lova.
Dåligt skrivet. Det var roligare då. /Sof
Kommentarer
Trackback
