SJ AB blir "bajs" baklänges

Alla har vi väl någon gång åkt kollektivt i form av SJ's tåg. Eller varför inte ersättningsbussarna som detta oerhört oorganiserade statliga bolag fixar som plåster på såren vid upprepade förseningar eller klassiska signalfel.

Jag skulle önska att Ni tar er tid (63 sekunder) och ser de två bifogade reklamfilmerna här nedan som SJ sänder på de kommersiella kanalerna runt om i Sverige. De verkar vilja framhäva sig som något slags Carpe diem-bolag. De målar snyggt över sanningen om hur det egentligen ter sig på ett InterCity-tåg mellan exempelvis Mora och Stockholm vilken jävla veckodag som helst. Värst dag att resa med tåg är såklart fredag och söndag, men det är irrelevant. Faktiskt.




Vad tyckte Ni? Stämmer reklamklippen bra överens med den verklighet som Ni upplevt under Era resor med SJ? Min magkänsla säger mig att majoriteten svarar "nej" på den frågeställningen. Jag har själv åkt jävligt mycket tåg då jag under två års tid pendlade febrilt mellan Norrköping och Leksand. Fram och tillbaka. En resa på cirka fyra timmar och tjugoen minuter. Mardrömsresan för den med agorafobi och dåligt batteri på mobil och/eller dator.

Ljudnivån
I SJ's reklamfilmer är ljudnivån låg och nästan öronbedövande tyst. Det framhävs ett harmoniskt lugn i den aktuella tågvagnen och man blir nästan lite sugen på att dra av ett yoga-pass. Detta lugn är enbart en fet lögn. Istället får man bita sig i läppen och konstant försöka koppla bort alla högljutt talande människor. Skrik och skratt. Gråtande barn som inte får spela på iPaden. Gråtande barn som är understimulerade och kanske har ätit för mycket socker på för kort tid. Någon snubbe talar högt i sin iPhone om något jobb -eller festrelaterat från föregående vecka. En pubertal rebell, några säten bakom, lyssnar på dödshög musik i sina hörlurar. Det läcker musik ur dem. Dålig musik. Känner Du igen dig?

Utrymmet
Återigen ljuger SJ i sina reklamfilmer och denna gång faller det på den enorma tillgång till utrymme som verkar finnas i vagnen. Det är glest med folk och många lediga platser finns att tillgå. Man får som resenär vara ifred och njuta av välförtjänt egentid och #vardagslyx. Så är det väldigt sällan vill jag lova.

Proppfullt och svettigt är två ord som sammanfattar SJ's tåg väldigt bra. Man kliver på tåget lagom stressad och med allmän social fobi. Var fan i helvete ska jag ställa väskan? Det är överfullt av backpackersryggsäckar och Thailands-rullväskor i bagageutrymmet som är beläget precis vid entrén in i kupén. Ett könsord uttalas tyst. På något jävla vänster lyckas man alltid kirra en plats åt sin egna resväska. Vissa rikspuckon placerar den gärna mitt i gången, bredvid sin sittplats, och orsakar störningar vid övriga resenärers förflyttningsprocesser mellan vagnarna i tåget. Väl framme vid sin sittplats sitter det självklart en människa på det intilliggande sätet. Man måste då trängas och begränsa motoriken en aning för att inte verka överkåt. Ibland nuddar man motvilligt den andre människans lemmar med sina egna. Det är så jävla äckligt! Hud mot hud. Trångt och jävligt. Jag har mer och mer börjat förstå hur judarna hade det under sina tågresor mellan alla olika kollon under andra världskriget, och jag tror att SJ undermedvetet försöker att bibehålla den atmosfären i sina tåg. Myz eller inte?

Kontaktuttagen
I den sista reklamfilmen kan vi se hur en, till synes harmonisk, kvinna knappar på sin laptop när plötsligt batterinivån anses vara låg och hon föreslås att koppla in en batterikälla i enheten för att kunna fortsätta sin syssla utan komplikationer. Hon lyder meddelandet på dataskärmen och plockar upp en dataladdare ur väskan, som inte syns, utan trassel och bråk. Med en enkel gest för hon enkelt in kontakten i ett närliggande kontaktuttag som finns placerat mellan sätena. Datorn uppfattar dockningen med elförsörjningen och svarar med ett ljud. Kvinnan kan nu utan oro fortsätta det hon höll på med. Här måste jag bryta!

Jag har under många av mina tågresor inte varit i närheten av en sådan enkel tillgång till kontaktuttag. Antingen har det inte funnits något uttag överhuvudtaget eller så har det/de uttagen som funnits i närheten varit upptagna eller ur funktion. På Sj's InterCity-tåg sitter det ett kontaktuttag längst in vid fönsterplatsen. Det fungerar jättebra så länge man inte sitter jäms med gången och ens sätesgranne-med-fönsterplats laddar sin iPhone i det.

Under en resa mellan Norrköping och Sala nu i år ledsnade jag ur rejält då jag hamnade på ett tåg utan några som helst kontaktuttag och kontaktade då SJ's kundservice. Jag frågade varför de i dagens elektronikstyrda samhälle fortfarande bedrev tåg utan elförsörjning. De svarade med att detta skulle åtgärdas på vissa utvalda tåg först år 2014. Efter att ha fått det svaret tar jag alltid med mig ett elverk när jag reser med SJ numera. Och en femlitersdunk med bensin. På så vis stör jag tystnaden som inte finns, tar upp utrymme som inte finns och får alltid en säker elanslutning till min mobil och dator. Allt i ett.


Kollektivkramar
Sofie Nordquist


Kommentarer
Postat av: Linnea

Min reklamfilm:
En bil rullar in på en gård. Familjen kliver ut, tittar på klockan och säger "precis i tid!"
Så dyker punchlinen upp. "Gör om det där i ett tåg om du kan!"

Svar: HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!
Klockrent. Skicka in idéen till något bilföretag.
Sofie

2013-10-17 @ 14:03:26
URL: http://spelinnea.wordpress.com
Postat av: Lucky

Vet ni hur svårt det är att köra ett tåg?


Svar: Nej, berätta.
Sofie

2013-10-20 @ 19:14:57
Postat av: Linnea

Det är inte svårt att köra tåg. Det går ju som på räls.

*paus för burkskratt*


Allvarligt, det svåra med tågkörning är ju att stanna.

Svar: Hahahahahahahaha
Precis. Resten har inte lokföraren med attt göra. Hen bara tutar och kör.
Sofie

2013-10-20 @ 22:35:40
URL: http://spelinnea.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0