Sofie Nordquist

Jag befinner mig för tillfället i en bäcksvart period i mitt liv. Det är tungt och vissa dagar är värre än andra. Vilket är jävligt logiskt och behövligt för tillfrisknandet ifrån det bäcksvarta. Många av Er har varit där nere på bottnen, det vet jag, men det är tyvärr inget man pratar om då svaghet är fyllt av skam och skuld. Som är två av de värsta känslorna en människa kan känna. Så är det. Logiskt och så jävla vackert. 

Idag var en relativt blytung dag, men när klockan slog 18:00 öppnade min ömma moder dörren till mitt flickrum och räckte över ett stort kuvert som kommit med posten i fredags. Post. Det finns INGENTING som gör mig gladare, även om det bara är en räkning från inkasso. Jag stod förstelnad i några sekunder och öppnade sedan brevet likt ett ivrigt ADHD-barn på julafton, tömde ut innehållet på min vita byrå från Jysk och gapade lite lätt. Sådär som Wallander-karraktären gör ibland. Kuvertet innehöll ett handskrivet brev, tre trisslotter och konfektyr i olika former. Jag fattade ingenting. Avsändaren, som var anonym, förklarade kort och koncist i brevet hur denne kommit fram till min blogg via min Instagram. Hen hade blivit berörd av mitt sätt att skriva och uttrycka mig här på bloggen. Jag har berört någon med mina ord. Med mina egna ihopsatta ord och meningar. Det här är så jävla underbart! Någon människa har läst min blogg från början till slut. Det berör MIG. 

I skrivande stund sitter jag och skrattar tyst för mig själv. Tror att det är ett skämt. Jag har fått post. Jag är glad. Att beröra berör mig. Det gör mig glad. Vem Du än är så ska du ha ett evigt tack för att du gladde mig denna mörka måndag. Jättetack!