Från bilist till kollektivtrafiksoffer
Jag sitter i skrivande stund i det kommuninredda väntrummet på Leksands tågstation. En alkolist med bajskorvmustach och powerboots förtär en rumstempererad öl på bänken bredvid mig.
Mittemot mig sitter fyra pubertala ungdomar som inte har brytt sig speciellt mycket om klädvalet denna dag. De doftar hormoner och cigarettrök. Sen har vi mig. Den normala. Den fräscha. Den folkskygge. Fy fan vad jag avskyr att inte kunna köra bil längre. Fy fan vad jag avskyr att åka kollektivt och behöva vänta i timmar på buss eller tåg. Jag är inte fri längre. Jag skäms. Jag sitter här och skäms.
Och skämmas borde även de pubertala ungdomarna på bånkem mittemot göra. Det hade jag gjort om jag kombinerade en snowboardjacka med knähöga och uppenbart billiga kärringstövlar. Usch!
Skam och puss
Sofie Nordquist
Mittemot mig sitter fyra pubertala ungdomar som inte har brytt sig speciellt mycket om klädvalet denna dag. De doftar hormoner och cigarettrök. Sen har vi mig. Den normala. Den fräscha. Den folkskygge. Fy fan vad jag avskyr att inte kunna köra bil längre. Fy fan vad jag avskyr att åka kollektivt och behöva vänta i timmar på buss eller tåg. Jag är inte fri längre. Jag skäms. Jag sitter här och skäms.
Och skämmas borde även de pubertala ungdomarna på bånkem mittemot göra. Det hade jag gjort om jag kombinerade en snowboardjacka med knähöga och uppenbart billiga kärringstövlar. Usch!
Skam och puss
Sofie Nordquist
Kommentarer
Trackback
