Träningsvärk i själen
2013 var träningens år. Det kan vi nog alla enas om. Men det var även ångestens år. Iallafall för de som inte tränade. Och för de som ej förstörde mag- och tarmkanalen med ett överdrivet intag av osmakliga ”proteinshakes”. Jag satsade verkligen helhjärtat på träningen föregående år och bestämde mig för att bli vältränad, må bättre, äta hälsosammare och komma i de där jeansen jag fick när jag fyllde fjorton år. Precis som alla andra på Facebook och Instagram. Jag var inte ensam. Vi var krigare och #våranresaräknades!
01-01-2013 köpte jag ett årskort på det lokala gymmet. Nu jävlar! Jag for direkt till Kupolen i Borlänge för att handla upp mina sista julpengar på dyra träningskläder i jazztyg och fräsiga neonfärger. Skorna var viktiga och väldigt dyra så jag tog dem på avbetalning. Väl hemma lade jag upp gymkortet, skorna och träningskläderna på sängen och tog en bild till Instagram. Jag valde ett filter som framhävde de skrikiga färgerna ytterligare. Det skulle se härligt ut.
”Nytt år, nya utmaningar, Nu kör vi! #minresaräknas #aldrigvila #protein #healtylifestyle” Dela.
Nu skulle jag beställa proteinpulver. Det gjorde jag via en tysk hemsida där jag inte förstod ett smack av vad som stod, men jag lyckades tillslut fullfölja en beställning och fick en vecka senare hem en A-pall proppfull med proteinpulver. Och kreatin. Jag visste inte vad det var men jag åt några skedar om dagen. All pasta och andra kolhydratsfyllda matvaror kastade jag ut genom fönstret samtidigt som jag skrek. Det var som en skilsmässa. Nu var jag fri och skulle börja ett nytt liv. Kvarg köptes in i ofantliga mängder. Ett tag fick jag låna grannens kylskåp då mitt var överfyllt av kvarg. Jag bytte efternamn till Kvarg. Anna Sofie Kvarg.
Dagarna gick och jag besökte gymmet dagligen de tre första veckorna. Sedan började jag få andra saker att göra och gymmet blev allt mer bortprioriterat. Ångesten smög sig på och alla Facebooksvänners incheckningar på gymmet, samt bilder på jympaskor och vattenflaskor, smärtade i min smygfeta själ. Jag kompenserade den uteblivna träningen genom att dricka extra mycket proteinshakes. Det borde man ju bli lite vältränad av även fast man inte aktiverar sig fysiskt, tänkte jag. Snubbarna på den tyska hemsidan var ju jättebiffiga.
De gånger som jag tränade på gymmet tränade jag enbart styrka i ungefär tio minuter. Armhävningar och hantlar, situps och plankan, ben (och då skrev jag ”TODAY IS LEGDAY!!!!” på Facebook följt av en incheckning på gymmet.), squats, chins, twins och spinns. De två sista träningsformerna, twins och spinns, har jag uppfunnit själv.
- Twins innebär att jag söker upp ett tvillingpar och tränar tillsammans med dem.
- Spinns är när jag snurrar runt, runt, runt, runt tills jag faller till golvet där jag kräks okontrollerat p.g.a yrsel. På så vis tränar jag magpartiet och jag går samtidigt ner i vikt. Dock fick jag ett flertal muntliga varningar från personalen på gymmet då de ansåg att jag vomerade med flit. De påstod att jag var oseriös.
2013 har nu passerat och jag har nyligen ansökt till en tävling i Nederländerna där man som deltagare blir insmord i palmolja och soja för att sedan stå på en alldeles för liten scen , säkerligen byggd av ett tjog polacker, och framhäva sina muskelgrupper på bästa sätt. Juryn består av fyra stycken avdankade bodybuilders från 80-talet med kvinnobröst och utan testosteron i kroppen. De ger betyg 1-10. Jag är laddad och hashtaggar för fullt på sociala medier för att få andra och tro att jag har ett enkelt och underbart liv fyllt av nyttigheter och en fast mage. Allt för att slippa ångesten över att, ännu en gång, inte ha lyckats med något som många andra inte heller lyckas med. Över att ha påtvingat sig en livsstil enbart för att försöka passa in. Enbart för att få bekräftelse och få höra att man är duktig då man själv inte anser sig duga som individ.
Med detta sagt så vill jag, som så många andra, påstå att så länge man som människa inte har någon självkänsla så spelar det ingen roll hur mycket beröm vi får av andra människor. Det spelar ingen roll hur många ”likes” vi får på den senaste profilbilden, för trivs vi inte med oss själva så betyder de ingenting i slutändan. Att måla upp en falsk fasad av hur man är eller har det i livet på sociala medier får oss att må sämre och sämre. Allt är logiskt och logiken sviker dig aldrig. Den vanligaste träningsvärken i dagens samhälle sitter i själen.
Det var med ovanstående bilder som jag sökte till bodybuiler-tävlingen. De ringde omgående och bönade och bad på Nederländska att jag skulle vara med. De hade aldrig sett en såhär välbevarad och solarierädd kropp. Önska mig lycka till nu!
Ta väl hand om Er ute i ångestvärlden!
Kvargkramar
Sofie Nordquist, blek
Varför kör du inte Renault längre??
Det smärtar min uppenbart feta själ att så många måste kommentera andras vikt. *LER HÅLLER IN MAGEN OCH HOPPAS PÅ LIKES*
*LER GÅR NER 5 KG I VATTEN FÖR ATT IMPONERA PÅ SIN LÖNNFETA SLÄKT PÅ FACEBBOK*
*LER KÖR TWINS TILL TV-SHOP RINGER*
Jag förstår vad du menar i det du skriver men jag tror att de är hälsosam livstil som iaf jag som tränar och dricker protein pulver strävar efter . Vet du varför man dricker proteinpulver ?
För att inte tappa muskler när man tränar mycket och hårt. Eftersom att de är svårt att få i sig all protein via maten.
Jag tränar och äter hälsosamt för jag bara har en kropp och den vill jag ta hand om.
Vet du varför man inte gör mellanslag innan skiljetecken?
Jag minns då man fick heja på dig i en renault 5, köpt utav Peter med hans hårt förtjänade slantar. Dag efter dag gick han till den svenska manometerfabriken och förtjänade sitt leverne. Vad kör du nu? Var är OET parkerad? Vid ditt barndomshem på åvavägen?
Mvh OET-fan.
Varför kan du inte köra bil länge? Misst körkortet? Äter piller som gör dig olämplig att köra?
Tränar man så pass mycket att man anser förtäring av proteindrycker är en nödvändighet för att inte helt förgås, så kanske man inte ska låtsas som att det är för "hälsans skull".
Haha. Störtskönt inlägg!
