Sofie Nordquist

När man befinner sig i åldern mellan 18-29 år är det nästan ett krav på att vara ute och festa så fort det blir helg eller andra helgdagar, aftnar osv. Oavsett om man innehar barn eller ej. Ut ska man och glad ska man vara. Tjo och tjim.

Jag önskar ofta att jag var en såndär partytjej som ser fram emot fredag + lördag så jävla mycket varenda jävla vecka, varenda jävla månad. Hela fredagen är bara ren eufori. Hela dagen planeras via textmeddelanden, Facebook och i sällsynta fall även telefonsamtal angående kvällens förfestställe och vilken utstyrsel som skall träs på kroppen. Ett billigare finvin köps på Systembolaget i sista minuten, shoppingpåsar fyllda med engångsnylonstrumpbyxor och andra basic prylar smäller mot de vältränade benen. Nu är det fest tjejer.

Vinet korkas upp och Spotify spelar den välfyllda listan som någon så fyndigt döpt till "Förfeeeest!" på inställningen shuffle. Aviici. Swedish house mafia. Galna mixar liksom. Radioplågor som man redan har hört 5175848148 gånger samma dag, fast i en annorlunda och galen mix. Crazy. Det appliceras smink i kopiösa mängder. Inte för mycket men absolut inte för lite. Sotat och mycket mascara. Rouge också. Duckface med läppglans. Aftonklänningen dras på och den är perfekt kort. Inte sådär prostituerad-kort, men ändå lite utmanande. Man ska bli sugen på fitta när man ser den.

Utgång, kö och någon vomerar. Entrén betalas och värdesaker placeras strategiskt innanför bh:ar och i små, fula handväskor. Mot baren! Drinkar av olika slag köps in. Till vilken pris som helst.

"Men hörrni tjejer, är det inte lite segt här? Vi beställer in shots. Det är uppfriskande och jättebra för levern. JAAAA!"

Hutt, hutt, hutt och hutt. Blodet pumpar ut alkoholen i kroppen och ber levern ta hand om giftet. Berusningsgraden stiger avsevärt efter de hastigt intagna shotsen och euforin är på topp. Tjejerna styr ut mot dansgolvet där underbetalda Mr DJ spelar ytterligare radioplågor i form av ännu galnare mixar än vad vi vanligt folk har tillgång till på Spotify. Det dansas livligt och osexigt, i tron om att det är sexigt.

"Oj, en jättebra låt tjejer! Skrik högt som bara tjejer kan skrika och hoppa samtidigt. EN BRA LÅÅÅÅT AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!!!"

Någon hittar under den galna dansen en normalsnygg kille att samordna rörelserna med. Händer smeker de mer intima kroppsdelarna och dansen, som innan ansågs osexig, är nu katastrofalt avtändande. Men det är inget som de överberusade galningarna reflekterar över. Hångel och svett. Händer på kuken och händer på fittan. På brösten, innanför bh:n. Styva bröstvårtor och fittsaftfuktiga nylonstrumpbyxor. Hård kuk innanför jeans med knappfylt osv.

Kvällen lider mot sitt slut och kåtheten kvarstår. De som funnit varandra slår följe till någons boende för att där försöka sig på att idka samlag under natten. Dåligt fyllesex med halvslak kuk och yrsel på grund av överkonsumtion av dyr sprit. Illamående. Samlaget avbryts utan att någon av de inblandade nått klimax. Båda parter skäms och önskar att de fick vara ensamma med skammen. Morgonen gryr och dagsljuset avslöjar alla skavanker hos dem båda. Ytterligare skam och en viss ånger smyger sig sakterliga på. Nu är kåtheten och dess safter ett minne blott. Så långt bort att 1000 mil känns nära. 

Det sägs hej då och båda tackar för ingenting. En obetydlig och tom kram ges och båda är rädda för att deras extremt dåliga andedräkt ska ha ihjäl den andre eller möjligen en närliggande krukväxt. Dörren stängs och de båda kan nu pusta ut och släppa på alla gaser som tarmen samlat på sig under nattens gång. Nu ska de bajsa högt och utan någon som helst hejd. Sprutlackera hela insidan av toaletten. Skita så porslinet spricker. Kanske onanera efter det. Och ja, bakispizza. Sen mer toslettbesök efter den. Vattenglas efter vattenglas. Bearbetning av ångest angående föregående natt. Förträngning av traumat. Mer vatten. Lättsaltade chips. Vatten.

Ungefär såhär är det att vara en partytjej. Bör jag vara avundsjuk? Även om jag inte borde vara det så känner jag ibland en viss saknad av all hejdlös eufori som de ofta verkar ha de där tjejerna. Galenhet och glädje som kostar pengar, men som ändå giver någon slags högre dopaminnivå. Det enda jag ej avundas är de där värdelösa liggen de ofta lyckas få till. Been there, done that om man säger så.

Tack för mig
Sofie Nordquist