God abstinensjul
De abstinenssymtom som jag lider mest av dagligen är:
- Ångest/panikångest/oro
- Insomningssvårigheter/sömnproblem
- Irritation
- Abnorm nedstämdhet
- Hopplöshetskänslor
- Illamående
- Extrem trötthet
- Derealisation/Depersonalisation
- Gungande yrsel
- Muskelstelhet
- Svårt att minnas saker
- Håravfall (!)
- Stresskänslig
- Ljud, ljus- och luktkänslig
Att planera livet går inte längre då jag inte har någon aning om hur jag kommer att må nästkommande dag, timme eller minut. Detta gör att jag isolerar mig socialt och slutar raka benen regelbundet. Även armhålorna blir bortglömda. Jag börjar likna en stereotypisk feminist med social fobi. Tänk om alla rasister som härjar i exempelvis Kärrtorp kunde få sig en släng av agorafobi. Då skulle det vara lugnt på gator och torg.
Idag fick jag, efter en större kraftansträngning, på mig lite make up och såg genast lite piggare ut tyckte min omgivning. Det är skönt att höra.
God jävla jul på Er alla människor!
Kramar och vredesutbrott av rang
Sofie Nordquist
Läkemedelsberoende - den värsta av sjukdomar
Tjäääna mina, i genomsnitt, tjugotre läsare!
Nu jävlar har det varit glest mellan uppdateringarna på sistone. Förlåt mina synder. Jag är sjukskriven på obestämd tid och har ej ork att sitta framför datorn lika ofta längre. Det är sorgligt, men också ganska skönt. Faktiskt.
Anledningen till min sjukskrivning är en avgiftning från ett läkemedelsberoende som jag, under det senaste året, utvecklat genom överkonsumtion av läkemedelsgruppen bensodiazepiner. För Er som ej innehar kunskap angående denna läkemedelsgrupp kan jag kort förklara att det är ångestdämpande medicin som används vid ångest- och/eller sömnproblematik. Den verkar så att den är lugnande och muskelavslappnande och det är ju jättebra kan man tycka. Men vad som ej framgår hos de flesta läkarna är att bensodiazepiner är EXTREMT vanebildande. Dessa mediciner skall därför absolut ej användas längre än cirka fyra veckor. Jag åt min medicin, Sobril 15mg, varje dag under flera månaders tid. Och jag äter den fortfarande, men i mindre och mindre doser som kontrolleras av en läkare. Att avgiftas från dessa mediciner tar otroligt lång tid och det är ett rent helvete. Det är en abstinens som inte liknar något annat jag varit med om. I hela mitt liv.
Den ångest jag dämpade med medicinen kommer tillbaka, men i starkare grad. Att sova utan sömntabletter är omöjligt. Varje dag är jag fruktansvärt yr, har starka overklighetskänslor, blir snabbt trött och att gå i en affär eller att vara bland folk är inget jag klarar av en längre tid. Ibland inte alls. Vissa dagar är jag i stort sätt helt sängliggande då abstinensen är för stark. Stresströskeln är minimalt låg.
Listan över abstinenssymtomen kan göras milslång och de som gått igenom eller är i en benzoabstinens vet exakt vad jag pratar om. Ni andra kommer aldrig att förstå. Och jag önskar inte ens min värsta fiende detta helvete. Inte ens Svergiedemokraterna (SD). Inte ens min gamla historielärare som gav mig IG.
Så snälla, lider Du eller någon du känner av ångest och/eller sömnproblem, se upp med dessa läkemedel. De gör mer skada än nytta. De har tagit bort flera månader av mitt liv och fler kommer de att ta. Jag ber till Gud att denna text kan rädda någon från dessa gifter. Amen.
Det vore ju klämkäckt att avsluta detta inlägg med Carpe diem eller liknande text i kursiv stil, men det gör jag inte. Jag anser att det uttrycket inte passar mitt liv. Mitt motto är mer att acceptera allt man är involverad i och göra det bästa av situationen. Att tillåta sig själv att må dåligt är också viktigt. Ta semester från alla sociala medier och börja virka mormorsrutor framför SVT med en kopp av Lipton's vaniljte istället. Eller lös korsord med kulspetspenna. Yolo.
Dagens tips:
Sofie Nordquist, sjukskriven
