Sofie Nordquist

Klockan är 22:41 och jag sittligger i mitt sandtag (OBS! Ej Krökbacken OBS!) till säng med datorn i knät. Laddaren har varit ikopplad hela dagen och batteriet är överhettat. Jag svettas och river ständigt mig själv på de orakade benen. När duschade jag sist? Och när borstade jag tänderna senast? Jag gör en kontroll av munhygienens status genom att föra mitt högra pekfinger mot valfri framtand för att sedan skrapa av plack från den. När jag skrapat klart beskådar jag fingret och ser då att plackrester sitter kvar under nageln. Det var någon dag sedan tandborsten gjorde sitt. Jag suckar och tvingar mig upp till badrummet. Tänderna borstas håglöst och jag måste ibland avbryta aktiviteten då jag måste sucka. Tandkrämslödder sprids då ut på badrumsspegeln och jag skiter fullständigt i det. Äntligen klart.

Tillbaka på rummet. Trygghetens näste. Jag ser en enorm klädhög i sängen och flyttar, återigen, på den till en annan olämplig plats i rummet. Denna gång fick det bli skrivbordet. Annars brukar golvet bli en bra förvaringsplats för kläder och andra accessoarer. Där kan de ligga i flera dagar i sträck tillsammans med hårstrån och grus från den yttre världen. Världen där folk har arbeten och slipper ångestyrsel samt minus på kontot varje månad. Jag avundas den världen något fruktansvärt. Allt där tycks så jävla enkelt. Allt. Jag hatar den. Jag hatar de som är en del av den. Jag hatar allt. Och alla.

Jag suckar igen. Hur många suckar avger jag om dagarna egentligen? Det skulle vara kul att veta, men till ingen nytta. Eller kan man försörja sig på det? Att räkna suckar hos deprimerade människor? "Eget företag" är något som många pratar om. Jag skiter i det. Som med allt nu för tiden. Jag skiter i allt. Vad är det för mening med någonting? Svar: Ingenting. Allt slutar på "ting". Hehe okej kolon-P.

Snart är det midnatt och tankarna om framtiden, måsten, krav och behov växer sig allt större och tätare. De hindrar mig från att andas normalt. Min trachea* känns trång. Det känns värdelöst att detta händer nu. Jag får ändå inget jobb mitt i natten och jag kommer ändå inte att kunna betala av mina lån och räkningar imorgon bitti. Så vad är meningen med dessa symtom denna tid på dygnet? Kanske Gud eller någon oengagerad läkare kan svara på denna fråga. Eller inte, som vanligt.

SVT2 visar en mysko dokumentär om folk från andra kulturer, sedan ett kortare inslag om droger från UR. Jag blir inte klokare på det. Jag vill inte somna och anledningen är enkel: Det är samma sak imorgon, men aningens värre. Den onda cirkeln är stabilare imorgon. Kul att det går bra för någon! Verkligen kul. Cirkeljävel.

Queens of the Stone Age spelar för mig. De vet vad jag vill ha. Det är bra, för det vet jag inte ens själv längre. Tack för musiken killar! Imorgon kanske jag ska duscha. Om jag orkar och finner mening i det. Tveksamt. 

Arbetslös natt
Sofie Nordquist

* = luftstrupe