Sofie Nordquist

Tjäääna mina, i genomsnitt, tjugotre läsare!

Nu jävlar har det varit glest mellan uppdateringarna på sistone. Förlåt mina synder. Jag är sjukskriven på obestämd tid och har ej ork att sitta framför datorn lika ofta längre. Det är sorgligt, men också ganska skönt. Faktiskt.

Anledningen till min sjukskrivning är en avgiftning från ett läkemedelsberoende som jag, under det senaste året, utvecklat genom överkonsumtion av läkemedelsgruppen bensodiazepiner. För Er som ej innehar kunskap angående denna läkemedelsgrupp kan jag kort förklara att det är ångestdämpande medicin som används vid ångest- och/eller sömnproblematik. Den verkar så att den är lugnande och muskelavslappnande och det är ju jättebra kan man tycka. Men vad som ej framgår hos de flesta läkarna är att bensodiazepiner är EXTREMT vanebildande. Dessa mediciner skall därför absolut ej användas längre än cirka fyra veckor. Jag åt min medicin, Sobril 15mg, varje dag under flera månaders tid. Och jag äter den fortfarande, men i mindre och mindre doser som kontrolleras av en läkare. Att avgiftas från dessa mediciner tar otroligt lång tid och det är ett rent helvete. Det är en abstinens som inte liknar något annat jag varit med om. I hela mitt liv.

Den ångest jag dämpade med medicinen kommer tillbaka, men i starkare grad. Att sova utan sömntabletter är omöjligt. Varje dag är jag fruktansvärt yr, har starka overklighetskänslor, blir snabbt trött och att gå i en affär eller att vara bland folk är inget jag klarar av en längre tid. Ibland inte alls. Vissa dagar är jag i stort sätt helt sängliggande då abstinensen är för stark. Stresströskeln är minimalt låg.

Listan över abstinenssymtomen kan göras milslång och de som gått igenom eller är i en benzoabstinens vet exakt vad jag pratar om. Ni andra kommer aldrig att förstå. Och jag önskar inte ens min värsta fiende detta helvete. Inte ens Svergiedemokraterna (SD). Inte ens min gamla historielärare som gav mig IG.

Så snälla, lider Du eller någon du känner av ångest och/eller sömnproblem, se upp med dessa läkemedel. De gör mer skada än nytta. De har tagit bort flera månader av mitt liv och fler kommer de att ta. Jag ber till Gud att denna text kan rädda någon från dessa gifter. Amen.

Det vore ju klämkäckt att avsluta detta inlägg med Carpe diem eller liknande text i kursiv stil, men det gör jag inte. Jag anser att det uttrycket inte passar mitt liv. Mitt motto är mer att acceptera allt man är involverad i och göra det bästa av situationen. Att tillåta sig själv att må dåligt är också viktigt. Ta semester från alla sociala medier och börja virka mormorsrutor framför SVT med en kopp av Lipton's vaniljte istället. Eller lös korsord med kulspetspenna. Yolo.

Dagens tips:

Sluta fokusera för mycket på jobb, bråka inte om pengar, ta inga IKEA-lån och ät inte benzo.

 

 

 

Några av de viktigaste människorna i mitt liv. Pusselipusspuss på Er allihopa! KjamizZzZar!

 

 

Kramar och kärlek
Sofie Nordquist, sjukskriven