Sofie Nordquist

Nu när Projektet är påbörjat bör jag se upp med vad, sam hur mycket, jag stoppar i mig om dagarna. Jag har dragit ned på de goda sakerna här i livet, så som exempelvis karameller, glasspinnar, semlor och Plopp. Eller dragit ned, jag har mer eller mindre slutat upp helt med de där "dumheterna". Förutom på lördagar då jag tar och göttar te det riktigt rejält med både det ena och det andra.

Kafferastsmörgåsen byts ut mot ett syrligt Granny smith-äpple och jag bjuder mig själv på mycket mera grönsaker och annat skit till måltiderna.
"Tack mig själv! Vilken härligt frisk sallad jag har anlagt till mig själv."

Jag vill bara poängtera att detta jag sysslar med nu om dagarna, som jag så fint har döpt till Projektet, enbart är ett test. Ett försök till att få en "fittigare" (tolka det hur du vill) kropp och må bättre i både kropp och själ. Jag hoppas på att bli piggare, förbättra min kognitiva förmåga och att få bli fri från ångest. Det sägs ju att träning och rätt kost kan förbättra många olika defekter hos en individ. Och jag tror på det så därför tänker jag försöka.

Men om det inte funkar då? tänker säkerligen någon sköning nu. Ja, då skiter jag i allt faktiskt. Börjar missbruka droger och magra av på den vägen. Dock kommer min ångest att öka avsevärt under avtändningarna som knarket medför, men den bedövar jag lätt med sedativa läkemedel som hjälper för stunden. Sedan blir jag även starkt beroende av de sedativa läkemedlen och har utvecklat ännu ett missbruk. Och sådär fortsätter det tills jag en dag vaknar upp (på en madrass i en pundarkvart) och kommer på att jag ska skriva en bok om mitt liv. Vad var det som gick fel? En självbiografi som spås bli nästa storsäljare. Självklart skall jag medverka i det deprimerande förmiddagsprogrammet "Malou - Efter tio" på TV4. Där ska jag sitta i hennes soffa med min sönderknarkade kropp och berätta för det svenska folket om hur synd det är om mig och hur jobbigt allt har varit. Det ska vara ångestladdat till tusen. Sådär så att tittarna måste knapra Oxascand 10 mg under programmets gång. Jag ska avsluta min oändliga historia med att titta in i kameran och formulera meningen: "Varje dag är en kamp! Carpe diem. Glöm inte det!" Reklam.

 

Dagens mellanmål: Fem nachochips, en bananjävel och vanligt kranvatten i en LOKA-flaska. Det blir festligare så. Ni ska inte tro att jag har råd med bubbelvatten dagligen. Sådant är för borgarsvin. American express-vatten.


/Sofie Sten Frisk Nordquist