Sofie Nordquist

Efter en intensiv, och jävligt trevlig, nyårstillställning hemma hos familjen Fröyen i Djurås så vaknade jag denna morgon och kände en tomhet an rang. En tomhet som, tillsamamns med spriten, fick mig att börja må riktigt illa.

Hela hösten har jag sett fram emot att åka från Norrköping och hit till Leksand nu över jul. Det skulle bli så nice och ja, det har varit den absolut bästa julen hittills i mitt 23-åriga liv. Men nu då? Vad fan ska man göra nu?

Julafton [X]
Juldagen [X]
Dagarna mellan dessa dagar [X]
Nyårsafton [X]

Allt som jag har sett fram emot och längtat efter är över och nu återstår en oändlig oändlighet av vardag fylld av ensamma kvällar i min etta och meningslösa rutiner som inte giver mig ett endaste uns av glädje.

Det är två veckor kvar här i Leksand för min del. Sedan beger jag mig tillbaka till Norrköping och jag vet inte när jag kan komma hem nästa gång. Har jag otur blir det till sommaren då jag är klar med koncentrationslägersutbildningen på KomVux.

 

Min kentlyssnarångest är total. Vad fan ska jag göra dessa två veckor för att få ut så mycket som möjligt av dem? Behöver jag göra något alls? Ska jag åka hem till Norrköping tidigare än planerat? Missar jag något? Hur mycket är klockan? Vad ska jag göra nu då? Vart är min elräkning som mamma ska betala åt mig då jag inte fått ihop tillräckligt med pengar denna månad? Vem fan har läst ända hit egentligen? Du är skön i så fall.


En ångestuppladdad bild passar väl ypperligt till detta kaosartade inlägg med otroligt abstrakta frågor i jag-form.
Jag infogade denna bild med ren ångest. Känn Er illa till mods nu och sluta veta vad ni ska göra med era liv hela jävla tiden.
Det finns dem som inte vet ett skit. DET är ångest det. 


Ha en trevlig kväll mitt herrskap!
Kyss