Sofie Nordquist

Idag har det gått undan. Jag har fått många sysslor gjorda och den viktigaste av dem var att få ihop mitt äckliga IKEA-skrivbord så jag kan börja leva igen. Att leva för mig innebär att kunna sitta framför min laptop med bra batteritid och lyssna på Spotify premium ostört MINST en timme om dagen. Gärna hela dagarna. Urinera i olika tråg för att slippa eventuella toalettbesök. För det finns fan inget värre än att behöva avbryta något som ger njutning för att behöva gå på toaletten och tömma blåsan. Jävla antiklimax!

Hur som haver så har jag hela kvällen befunnit mig runtikring skrivbordet. Talat om för det hur mycket jag har saknat det, kysst dess bordsskiva och har jag behövt lämnat rummet så har jag sagt "Jag kommer strax. Puss puss!".
Min svarta plastklappstol, som även den är från IKEA, har återförenats med skrivbordet. Och datorn. Och ljudsystemet. 

Jag slog mig ned när jag kände mig klar med möbleringen och den allmäna installationen av alla tillbehör. Jag log. Men det leendet försvann lika snabbt. Ett kraftigt illamående kom över mig och jag kände hur jag skulle vomera vilken sekund som helst. Spyan låg nu i munnen och jag sträckte mig efter min röda papperskorg, som även den är från IKEA, och released the fucking fury i den. Vad fan hände?!! Ett efterskalv. Jag spottade och fräste galla. Dyspné och tårar som rann. Det lugnade ner sig och jag började återfå medvetandet. Jag tittade mig omkring och förstod efter några suddiga sekunder vad som hade utlöst de plötsliga kaskadspyorna.

I ögnhöjd, bakom datorskärmen, går en bård över tapeten. Den är så fruktansvärt gräslig. Så gräslig att mitt maginnehåll valde att ta sig ut via munhålan och vidare ut i världen. Jag blev lite arg och torkade bort spyresterna med en närhängande gardin.

Pappa etrade rummet och undrade varför jag luktade äckligare än vanligt.

- Det är den här jävla bården som får mig att kräkas. Vart fan har du köpt den? Och när? Hade ens första världskriget brutit ut?
- Jag köpte den på Tappers i Leksand någon gång. Det var en REA-korg innaför dörren med en massa billigt skit i. Jag tyckte den var fin. Fin och billig. Halva priset.

Han såg sådär ledsen ut som bara han kan göra när hans dotter, på grund av hans dåliga bårdval, nyligen har spytt ner halva sitt flickrum. Skammen kom över mig och jag bad om ursäkt. Han stod kvar i dörröppningen en kort stund och sa ingenting, sedan sprang han gråtandes iväg och smällde igen dörren till hans och mammas gemensamma sovrum. Mamma kom genast upp, med en trasa i handen, och undrade vad som försiggick. Hon såg att jag spytt och skulle precis börja torka upp det när hon halkade i mina spyor och fick en radiusfraktur. Allt var kaos. Allt var den där jävla bårdens fel. 

Nu sitter jag här, öga mot öga, med bården och äter åksjuketabletter för att slippa det värsta illamåendet. Jag kan fortfarande höra hur pappa hulkar i rummet intill. Sådär utdragna snyftningar som övertrötta barn gör. Jag kan se framför mig hur han ligger där i fosterställning, endast iförd ett par urtvättade Speedos, och dregglar av gråt. Fan, förlåt pappa! Förlåt. Jag kan leva med dina brister och jag anpassa mig efter dem, men kan Du?


 

 
Det värsta med bårder är att de oftast omringar hela rummet. Börjar om igen i all evighet. Fulhet i evighet. Fulighet.

När jag blir en framgångsrik bloggare och tjänar bra med stålar så ska jag ta med mig pappa, inklusive en målare, till en riktigt fin tapetbutik och låta dem flanera i den. Välja och vraka bland tapeter (OBS! Inga bårder) för att sedan åka hem och tapetsera om mitt rum till tonerna av Jumper. Det är ett mål jag har med mitt liv. Mitt laptop-med-bra-batteritid-och-Spotify permium-liv. 

Puss my pussy!
Sofie Nordquist