Kära Sofie!
Hemma hos min mormor i Östersund är väggarna täckta med fotografier av alla hennes barn, barnbarn samt barnbarns barn. Hon har legat i min mormor. På alla sätt.
Varje gång jag är där på besök kollar jag igenom vartenda kort. Vilket jävla liv hon har haft, tänker jag. Ungjävlar överallt och fester hit och dit. Kul egentligen. En egen familj med folk som man älskar och som, förhoppningsvis, älskar en tillbaka. Ömsesidig kärlek. Sedan är det fika. Igen.
Jag undrar när man själv måste sitta där på födelsedagar och julaftnar och ta emot paket efter paket innehållande tråkiga kort på sina släktingars barn. Man ska tacka och se lite förvånad ut. Ungen ser likadan ut som på förra årets skolkort. Lite fulare bara. Men tack i alla fall.
Sen börjar spikandet och upphängandet av alla förbannade tavlor som någon ändå har ner på fyllan när nästa festivitas äger rum.
Jag har valt att rama in min gamla körkortsbild i en ram som jag en gång i mitt liv snodde från någons förråd då jag bodde på Skepparegatan. Det här är min familj. Jag älskar mig själv. Jag pussar alltid mig själv god natt innan jag släcker oljelampan om kvällarna. Ibland händer det att jag tänder ett stearinljus och ställer bredvid fotografiet. Då ser det ut som att jag har avlidit och är saknad.
Söndagsångest och mysstund!
Sofie
Varje gång jag är där på besök kollar jag igenom vartenda kort. Vilket jävla liv hon har haft, tänker jag. Ungjävlar överallt och fester hit och dit. Kul egentligen. En egen familj med folk som man älskar och som, förhoppningsvis, älskar en tillbaka. Ömsesidig kärlek. Sedan är det fika. Igen.
Jag undrar när man själv måste sitta där på födelsedagar och julaftnar och ta emot paket efter paket innehållande tråkiga kort på sina släktingars barn. Man ska tacka och se lite förvånad ut. Ungen ser likadan ut som på förra årets skolkort. Lite fulare bara. Men tack i alla fall.
Sen börjar spikandet och upphängandet av alla förbannade tavlor som någon ändå har ner på fyllan när nästa festivitas äger rum.
Jag har valt att rama in min gamla körkortsbild i en ram som jag en gång i mitt liv snodde från någons förråd då jag bodde på Skepparegatan. Det här är min familj. Jag älskar mig själv. Jag pussar alltid mig själv god natt innan jag släcker oljelampan om kvällarna. Ibland händer det att jag tänder ett stearinljus och ställer bredvid fotografiet. Då ser det ut som att jag har avlidit och är saknad.
Söndagsångest och mysstund!
Sofie
Kommentarer
Trackback
