Sofie Nordquist

Jag kan med säkerhet påstå, utan någon statistik, att 10 av 10 har varit med om följande händelse. Du sitter på vattenklocetten och tömmer dig på slaggprodukter. När du är färdig för du vant handen mot toarullen, men det är något som inte stämmer. Du känner att irritationen växer inom dig. Du blir till och med en anings förbannad. Varför?

Toarullen är slut. Enbart grunden av den är synlig. Kartonghelvete, tänker du och trycker undan ditt hat. Förhoppningsvis finns en ny, färsk toarulle inom räckhåll och du blir glad igen. Nu är allt som det ska vara och denna hemska stund kommer inte uppenbara sig än på några toalettbesök. (Om man nu inte snålar och köper Eldorados toalettpapper. Det tar slut alldeles för fort.) 

Du river av önskad mängd toalettpapper och använder det till att rengöra ditt underrede efter tarm -och/eller blåstömningen. Sådär ja, klart. Det är nu som vi ALLA (förutom Henry Enevåg, Leksand) gör fel. Du ställer ner toarullen på lämplig plats, spolar och lämnar badrummet. Toarullen står kvar på exempelvis golvet och kommer så göra tills den är helt slut. Sen återkommer samma problem. Toarullshållaren tappar sin roll i samhället.

Varför ser man inte till att byta ut den tomma och värdelösa jävla kartongbiten mot den nya toarullen? Är det av ren lathet? Eller bristande engangemang? Är detta en svensk förteelse eller finns denna problematik även i andra världsdelar? 

Sen finns det ju de som inte har råd med varken toalettpapper eller toarullshållare fastborrad i kaklet. Men de behöver inte tänka på detta. De har det bra de. Era jävlar.