Sofie Nordquist

I vår familj har det alltid varit en vana att alla familjemedlemmar äter middag samtidigt. Klockan 16:30 slår vi oss ned runt middagsbordet och förtär den födan som finns att tillgå för dagen. När maten är uppäten tar mamma hand om disken och pappa sitter kvar vid bordet medan vi barn springer iväg och leker på våra rum. Såhär brukar det vanligtvis gå till en vanlig eftermiddag hemma hos familjen Nordquist. Men idag var en annorlunda eftermiddag.

När jag äntrade huset efter en försenad hemkomst hade familjen redan ätit klart. Så kan det bli ibland. Man får förhinder eller gör saker som tar tid. Pappa satt som vanligt tillbakalutad och belåten på köksstolen och mamma presenterade snabbt dagens måltid för mig. Lax med lök. Jag blev upprörd och berättade för henne att jag fortfarande, efter tjugofyra års leverne, inte tycker om lök. Hon ignorerade som vanligt mina lökbaserade klagomål och klädde håglöst på sig ytterkläder.

- Var fan ska du nu då? frågade jag irriterat.
- Jag ska skjutsa Wilma till dansen så du och pappa får hjälpas åt med disken idag.

I samma sekund som mamma sa det kunde jag i ögonvrån se hur pappa frös till is. Snabbt som ögat reste han sig upp, sköt in stolen och placerade sin tallrik på diskbänken. Mamma och Wilma sade hej då och begav sig. Pappa tedde sig oroligt och försvann in i vardagsrummet där han utbytte några ord med katten som sov på soffan. Han fick såklart inget svar och återkom efter en stund in till köket igen. Nu stod han vid diskbänken och stirrade tomt ut i etern samtidigt som jag åt löklaxen. Tystnaden var lång men behaglig. Jag tog sista tuggan och resten mig från bordet. Pappa ryckte till.

- Nehe.... om man skulle ta och gå på toaletten och sedan gå ner och göra eld, sa han nervöst och lämnade snabbt köket.

Toalettdörren small igen och låstes. Allt gick väldigt snabbt och nu stod jag där själv med all disk medan min fader uträttade sina behov på den närliggande vattenklosetten. En besvikelse smög sig på och jag kunde nästan se framför mig hur pappa skämdes där inne. Han hade återigen smitit från kvinnogörat och istället gått på toaletten för att slippa. Jag satte igång att diska och när jag nästan var klar hörde jag hur toalettdörren öppnades. Nu smet han istället snabbt ner i källaren. Fristaden. Där nere stannade han tills jag var helt färdig med diskningen, samt torkningen av alla matkletiga arealer.

Pappa-Peter är ingen människa som gärna tar hand om disk eller dylikt efter en måltid. Han går hellre på toaletten, pratar med en sovande katt eller gör ved i vedpannan nere i källaren. Sådant som faktiskt kan vänta till EFTER disken. Pappa-Peter. En man av rang. Min far. Herrtrosans härskare. Den stereotypa mannen helt enkelt.

Där står han, Pappa-Peter. Iförd herrtrosor och med det yngsta barnbarnet, Hilda, i famnen och vägrar diska. Han har annat för sig helt enkelt. När denna bild togs var det viktigare att vara med när jag premiärkörde en HDMI-sladd mellan min bärbara dator och familjens gemensamma televisionsapparat.


Disk(h)o-hälsningar
Sofie Nordquist