Sofie Nordquist

Alida Fröyen är en mogen och kurvig kvinna född år 1990. Hon är även en av mina absolut bästa vänner och har en enorm förkärlek till vintage-prylar av olika slag. Allt från kläder och skor, till lektyrer och plåtburkar av olika lag. Ja, allt från förr lockar helt enkelt. Att stiga in i hennes boning är lite som att åka tillbaka några årtionden. Lite som att åka hem till en mormor. En sexig mormor. Och en aningens vimsig mormor.

Igår var jag på besök hemma hos Alida och hennes make, Hendry På Eget Bevåg, för att umgås och sedan övernatta i data/gästrummet. Vi språkade under dagen och kom så småningom fram till att vi skulle försöka oss på att bereda en äppelkaka med äpplen från trådgårdens fruktigaste äppelträd. Det blev som vi hade bestämt och bakandet sattes igång likt en trög förlossning. Ingredienser inhandlades och kärl att blanda ihop allting i letades fram.

Varken jag eller Alida är några ljushuvuden när det kommer till matlagning och bakning, vilket ofta resulterar i att det blir fel. Vi läser helt enkelt inte igenom recepten från början till slut, utan kommer på felen vi gjort när det redan är för sent. Igår blev det några sådanna incidenter, men det styrdes upp ganska snart. Mitt i all denna kaos som berörde bakningen ville Alida absolut visa mig en gammal och oöppnad teburk från sjuttiotalet som hon någongång köpt på en loppis eller dylikt. 

Med en öppen burk bakpulver i ena handen så sträckte hon den andra, fria, handen mot hyllan ovanför spisen där den värdefulla teburken stod placerad. Hon tog försiktigt ner den och berättade sedan historien bakom den. Där stod vi mitt i köket, lätt täckta av mjöl och andra ingredienser till äppelkakan, och faschinerades av den oöppnade teburkens värdefullhet. Jag missbrukade Guds namn några gånger för att ge utlopp för min förundran över den oöppnade teburken. Ja, ni förstår hur vi höll på. Alida kände slutligen att teburken borde ställas tillbaka på sin ursprungliga plats och sträckte armen mot hyllan där den skulle stå. Samtidigt vände jag mig om för att fortsätta röra i kaksmeten när jag hörde ett smärtsamt stön. "AAH!" Ett sådant läte som kan uppstå när en man och en kvinna idkar älskog bakifrån och mannens penis tränger för djupt in i kvinnans slida och stöter emot livmodertappen alldeles för hårt och oförutsägbart. Exakt så lät hon. Sedan small det till i golvet. Jag vände mig om.

På köksgolvet låg teburken upp och ned med sjuttiotals-te runt sig. Alida stod förstelnad med bakpulver på armarna. En stunds tystnad uppstod men avbröts sedan av Alida som utbrast "Mitt te......" Sedan började jag skratta hejdlöst och dammusgade upp det jag ej behagade få tillbaka i burken. Teburken var nu ej längre av ett högre värde och äppelkakan blev ganska god. Det tyckte i alla fall Alidas man, Hendry. Och jag.







Jag och Alida funderar faktiskt på att öppna ett fik ihop. Det kan gå vägen med lite stöd från offentlig sektor och lättlästa recept. Planering osv. Och något mot svettiga händer. 

Puss och ovärderlig kärlek till Er 
Sofie Nordquist